Rutger "Ruttan" Persson

Tävlade i motocross och enduro åren 1955-1965
Körde för UMCK, SMK Uppsala och en kort tid för Upplands Väsby

Klass: 125cc 250cc och 500cc

Motorcykelmärken

NV 125cc och 250cc samt i 500-klassen med NV-Velocette, Ariel och Matchless.

Körde även bilrally från 1965 till och med 1970. Bilmärken var Volvo PV,  Volvo Amazon, SAAB V4, Opel Kadett samt Vauxhall GT

Meriter MC

1956 tvåa i SM i T 125, segrar i Lättvikskannan och Monarkkannan 1954 samt i Stigstråket 1955 och Munksvängen 1955, seger i Storsjökåsan 1956 i 125-klassen. 1958 blev det segrar i 500-cross i Krylbo, Kungsbacka, Jumkil Uppsala, Strängnäs, Rosendal Uppsala.  Körde ca 100-tal tävlingar med varierande resultat. Tävlade också en del ute i Europa under åren 1960-1963.

Meriter Bil
Slutställning i Rally SM 1966  Volvo Amazon grupp 1  11:a

1965 med Volvo
Mobilpokalen SAMS Grupp 2  B juniorer  1:a
Roslagsvalsen grupp 2 B juniorer                3:a
Florida Cup Gävle  grupp 2 B juniorer        3:a
OT Special Tierp grupp 2  B juniorer          3:a

1966 med Volvo Amazon och SAAB
Mobilpokalen SAMS grupp 2 A junior        1:a
Roslagsvalsen grupp 2 A junior                    1:a
Rasbo MK  OT Special Totalsegrare           1:a
Jämtrallyt SM  Grupp 1  Seniorer                 9:a
Sydrallyt SM     Grupp 1 Seniorer                8:a
Kringelrundan Grupp 2 Seniorer                   6:a
Arboganatten grupp 2  Ajunior                     3:a

1968
Rimbopokalen Grupp 1 Seniorer SAAB       1:a

1969  Vauxhall GT
Roslagsvalsen grupp 2 seniorer                    9:a
Tierpsrundan   grupp 2 seniorer                   3:a
Isbana Gränby Grupp 2 seniorer                 2:a
Isbana Edsbro Grupp 2 seniorer                 3:a

1970
Roslagsvalsen grupp 2 seniorer Opel   10:a
Efter en totalkvadd i Finska snörallyt blev det inget mer bilsport för mig men det blev en del flygäventyr för jag tog snabbt ett flycertifikat,det blev en bra fortsättning!

Roligaste minne.
Roligaste minnet är Sjuhäradstrofén som var en SM-tävling i T 1956. På sista sträckan gick bromsstaget av och sträckan avslutades med att åka utför slalombacken utanför Borås. Det var barmark med mycket stenar i den branta backen och ingen broms! Handbromsen var inte att tänka på. Det var bara att hålla i sig och undvika de största stenarna. Det gick fortare och fortare men jag lyckades hålla mig på hjulen och totalsegrade överlägset på den sträckan med 125:an!

Ett kul minne var 1960 när jag kamperade ihop med Kalle Danielsson nere på kontinenten. Just den här resan hade vi en ”mek” med oss som hette Seth ”Settan” Lindvall, crosstjärna i slutet på 40-talet. Vi bodde i en liten by i Norra Spanien i väntan på nya tävlingar i Sydfrankrike. Det var fest i staden med dans på gatorna som var kantade med uteserveringar. Kalle, ”Settan” och jag var på festen och hade kul. ”Settan” hade en flaska whiskey med som han ställde under bordet för att fylla på sitt glas lite då och då. Det var mycket dumt för att spriten var nästan gratis i Spanien på den tiden. Det är nästan en dödssynd att ha med sig egen sprit på kvartersbaren som skall gynnas av gästerna. Ett par poliser såg ”Settans” tilltag och tog med sig ”Settan” till Polisstationen medan vi väntade på baren. Efter en timme dök ”Settan” upp och berättade: ”Dom skulle låsa in mig i en cell i väntan på förhör men jag tog fram en internationell funktionärslicens med stämplar och foto på och jag försökte förklara att jag var en mycket betydelsefull person”! De bistra poliserna bad och ursäkt och släppte Seth.

Reijo ”Snoddas” Fältås var också med som ”mek” på kontinenten. En gång kom vi lite vilse i Paris och jag stannade till vid en tidningskiosk och bad Reijo köpa en karta över Paris. Han kom snabbt tillbaka med en karta i handen. Vi frågade vad den kostade. Den var billig. Det var bara det att Reijo betalade med nya France. Det blev en mycket dyr karta. Det var nämligen det året man bytte ut de gamla sedlarna mot de nya med betydligt mindre nollor.

Under en annan resa till Sydfrankrike fick vi ett stenskott på vindrutan i norra Frankrike. Det var en sådan ruta att det blev ett litet titthål i rutan och resten bara ”mjölk”. Det var inga problem för vi hade bara ca 70 mil kvar att köra. Vi stannade för att fika. När bildörren slogs igen rasade vindrutan i pulver. Vad göra? Det var bara att hämta motorcykelglasögonen från släpet och fortsätta att köra. Vi kom fram i tid efter en ganska kylig resa. Efter tävlingen på måndagen gällde det bara att få fram en ny vindruta. Vi skulle ju köra SM i Strängnäs på söndagen. (SVEMO hade upprättat nya regler att det var fritt fram att köra på kontinenten bara man körde alla SM-tävlingarna) Första bilglasmästaren slog ifrån sig när han förklarade att det finns inte någon i Frankrike som hade delar till en tysk bil - glöm att vi beställer en ruta från Tyskland! Tyskland var fortfarande en lite av en fiende sedan andra världskriget. Kanske jag kan hjälpa er. Jag har en kompis som har en karosserifirma. Han kan nog tillverka en ruta. Det blev så småningom en ruta i plast. Det var frid och fröjd fram till första regnskuren under hemresan. På med vindrutetorkarna och det blev obefintlig sikt p.g.a. massor av repor i den mjuka plasten. Det var bara att fortsätta med ledsyn och utan torkare.

Största motgången
Största motgången var nog 6-dagars i Hedemora 1955. (Min första tävling för Nymanbolagen). Tappade framstänkskärmen första dagen och fick därmed inte fortsätta. Men det blev ändå en kul vecka. Jag fick i uppdrag att åka med ”Littan” som var servicechef för tävlingsstallet. Vi skulle spionera på konkurrenterna, i första hand Monark-teamet. Vi skulle kolla lite diskret att det inte byttes ut några reservdelar. Det var ju fullt krig på den tiden mellan NV och Monark. Det gällde att lämna in protester.

Sen blev det biltävlingar. Men med tanke på största motgången skall jag berätta några missöden. 1964 körde jag en isbanetävling på en sjö i Rasbo med min nya röda PV Sport. Det var träning på förmiddagen, fin is och bra dubbat. Startkurvan efter den långa raksträckan var viktig och det kändes riktigt bra efter träningen. Jag tog starten i tävlingen men det var bara det att isen hade börjat smälta i solen på eftermiddagen. Det kändes som att åka utan dubb. Det blev rakt in i snövallen efter den långa rakan med nosen mot körriktningen. Sen kom resten av startfältet och de flesta for in i snövallen utom en som for in i mig. Hela högersidan blev intryckt och bilen blev en halvmeter smalare. Helskrotning med 35 mil på mätaren!

Efter många Volvo-tävlingar skulle jag börja köra SAAB. Var ner till fabriken i Trollhättan och hämtade ut en ny SAAB. Skulle köra SM-serien i Rally. Innan första SM-tävlingen behövde jag lite träning i att åka framhjulsdrivet så jag anmälde mig till en OT-special i Almunge. Hade inte hunnit träna någonting men jag tänkte att känslan kommer under resans gång. Starten gick. Efter 300 meter kom en svag vänsterkurva ner i ett grustag. Knyckte till på ratten på Volvosätt för att få riktig ingångssladd. Han inte blinka förrän det smällde i taket. Kom ner på hjulen fortfarande med god fart och vann sträckan. Det fanns inte en oskadad plåt någonstans. Bilen hade gått 50 mil!

En kul grej som hände var när jag och min kartläsare Stig Ljung jagade SM-poäng i Dackefejden. Det var två specialsträckor direkt efter varandra och när vi gick i mål på den första så kokade bilen. Jag fixar vatten sa Stig och sprang in i den mörka ladugården nära starten. Kom ut men en full hink och i med det i kylaren. Det visade sig vara mjölk!! Vilken lukt det blev. När sedan även mjölken började koka färgades den röda SAAB:en vit!

Det var uppvisningskörning av upplands rallystjärnor på en isbana vid Djurgården Vårdsätravägen i södra Uppsala. En del av publiken erbjöds att följa med som ”co-driver”. Det här var 1967 och den första som åkte med mig var dåvarande polischefen i Uppsala. Jag tänkte att nu skall du få en åktur som du sent skall glömma. Efter ett fullbordat varv satt han ganska tagen kvar i bilen. Sen kom kommentaren: ”Djävlar vad roligt - kan vi inte åka ett par varv till!”