Ulf Borell

Intresset för moto-cross väcktes tidigt genom mina föräldrar, som följde de flesta av UMCK:s serietävlingar.

Ett av de första minnena är från Uddevalla när Lelle Dahlén tävlade där och att jag sedan fick träffa Lelle efteråt. Sen blev min kusin Pelle Ohlsson min stora inspirationsskälla. Tiden innan jag fick körkort tävlade jag som cyklist. 1966 började jag tävla i moto-cross. Det blev några år som junior med ett antal segrar i inbjudningslopp.

1968 var det en stor sammandragning av landets alla juniorer, ryktet gick att segraren skulle få en HVA 250cc. Jag vann den tävlingen både kvalheat och final, men någon motorcykel blev det inte. Framför allt minns jag ett inbjudningslopp i Sala där jag promenadåkte de sista varven och ändå segrade med över en halv minut ( enl. Sala Allehanda ).

.

Efter målgången fick jag en rejäl uppsträckning av min besvikna pappa, som sa att jag skulle göra mitt bästa under hela loppet och visa respekt för mina medtävlare.

Jag åkte för det mesta HVA 250cc. Under en kort tid åkte jag CZ 250cc, sponsrad av ett företag i Malmö.

Några större meriter som senior blev det inte. Som bäst två 10:e placeringar, i Nyköping respektive Uddevalla, på SM för 250cc, och en andra placering i ett inbjudningslopp i Älvdalen plus ett antal Topp-10-placeringar i inbjudningslopp. Totalt det året blev det en 19:e placering på SM.

1971 hade jag fått internationell licens och åkte ett par tävlingar ute i Europa, Frankrike och Öst-Tyskland med blandade resultat.

Största motgångarna var väl att mitt knä inte höll längre än till 1972, då jag fick avbryta moto-cross-karriären och att mitt styre gick av på grund av utmattning under JSM i Tomelilla eftersom jag hade en bra vårsäsong det året, 1969, innan jag blev senior.

Jag åkte en del endurotävlingar, en i Järva där jag åkte på en Penton 125cc, som jag fick låna från Hallmans. Den tävlingen vann jag, mest beroende på att jag åkte på en cykel som var så mycket bättre utrustad än mina konkurrenters. Segrade gjorde jag också i Rasboloppet.

Sedan åkte jag två biltävlingar med en Rally Kadett, som Ekebergarna fixade till ute i Ärentuna. Jag hann bli B-förare efter 2 tävlingar. Sen fick jag tomt i Björklinge och då slutade jag även med bilåkandet. Kvar finns fortfarande tankar kring hur bra det hade kunnat gå.

Det var en rolig tid så länge den varade, Bosse Svensson och jag både tränade barmark ( skidåkning ) i Sunnersta och reste en del tillsammans till tävlingar. Ett minne från den tiden är när Bosse och jag åkte från ett träningsläger nere i Skåne och det var snöstorm på hemvägen, så att vägen vid Jönköping var avstängd. Vi fick åka krokvägar genom Småland och det enda vi såg var bakljusen på en långtradare. Hade han kört till Kalmar hade vi nog också hamnat där!