Till Webmaster har det kommit in en historia som vi inte kan undgå att publicera här på vår hemsida. Den kommer från Åke "Ryssen" Törnblom, Upplands-Väsby MK och handlar om en välkänd UMCK:are som ofta är involverad i dråpliga saker varhelst han dyker upp. Vi tackar för bidraget och låter här "Ryssen" själv berätta vad som hände!
Sommaren 1959 fick jag äran att följa med Roffe Tibblin på ett antal 250-EM tävlingar där Lennart Dahlén och Stig Rickardsson också deltog. Då hände en rolig historia som jag gärna berättar för läsarna av UMCK-Veteranernas hemsida. Händelsen utspelar sig i Polen på ett hotell i Zabrze. Huvudpersonen var Lelle Dahlén som veckan innan hade gjort en våldsam vurpa i Prag.
Klicka på rubriken eller gå in på sidan "Nostalgi" för att läsa vidare!
Bilden - Berättaren Åke "Ryssen" Törnblom var en av Sveriges bästa cross-förarare under 60-talet!
Olyckligtvis hade han landat på baken så att ena skinkan hade tagit emot den värsta smällen. Denna skada skulle visa sig bli färgrann, skinkan började skifta i olika färger. Kulmen av skadan nåddes på hotellet i Zabrze då den ena skinkan hade fått färgen av ett moget plommon d.v.s. blålila. Detta ville Lelle visa genom att stå på alla fyra naken i sängen med den blålila skinkan plus övriga tillbehör visandes. Detta gjorde att jag bad honom stå så ett litet tag så skulle jag hämta ”Tibban” så han kunde få se den färggranna skinkan. Men ute i korridoren hittade jag inte honom men jag fann två danska piger som var där med sina danska crossåkare. Då sa jag att Lelle ville prata med dom. Och glada i hågen gick de in i rummet, och det skrik som uppstod hördes nog ända till Danmark.
Jag får hoppas Lennart har förlåtit denna episod.
Bilden nedan - "Lelle" spexar med ändan i vädret på en väg uppe i schweiziska alperna. Den här gången hade han i alla fall kalsongerna på sig!
Efter tävlingen i Polen skulle vi åka till Västtyskland men först måste vi passera DDR där vi saknade visum. Men detta skulle ordna sig genom att åka till Wroclaw (Breslau) och få transitvisum genom DDR. Strax innan staden kom vi fram till en hög mur som var flera hundra meter lång, efter att kommit fram till huvudingången kunde vi se ett hav av vita kors vilket visade sig vara en krigskyrkogård. Väl inne i staden kunde man se spåren efter kriget där en del hus låg i tegelhögar. Efter att vi hade ordnat visum bar det iväg till närmaste övergång till DDR. När vi kommit fram till tullstation så fick vi reda på att vi inte fick passera utan vi måste åka en omväg på ca: tio mil till nästa tullstation. Då plockade Lelle fram en karta troligen från andra världskriget och där fann han en genväg som skulle spara några mil. Efter att ha åkt på denna så kallade väg som var som en sämre crossbana stannade Lelle och Stig Rickardsson som också var med om detta äventyr. Lelle klev ur bilen gick fram till en mossbeväxt sten och skrapade bort mossan och fann en text på stenen som tydligen visade att vi var på rätt väg för Lelle gjorde tummen upp. Efter ett antal gropiga mil kom vi fram till Frankfurt an der Oder där vi kunde passera utan bekymmer.
Denna resa var ett minne som jag har svårt att glömma.
Med vänliga hälsningar Åke Törnblom
Vi tackar "Ryssen" för hans bidrag - och visar en bild från tiden då "Lelle" och "Tibban" tävlade tillsammans i slutet på 50-talet!
