Att det finns vanliga entusiaster som läser allt om motocross det vet vi alla motocrossälskare. Men att det finns verkliga entusiaster som vill att de artiklar som publiceras här på vår emineta hemsida skall vara översatta till svenska - det var lite överraskande. En som lagt ner jobbet på att översätta det tidigare inlägget om Barcelona resan och Motocrossåret 1962 till svenska - det är Janne "Silverpilen" Liljedahl. Nu kan ni även läsa artikeln på svenska - Klicka på rubriken!. Tack Janne för jobbet!
Bilden - Hårda tag om VM-titeln 1962 mellan Jeff Smith och "Totte" Hallman! En riktig tryckare på gång av Jeffen!

250 VM 1962 som började med Spaniens GP i Barcelona!

VM status infördes för 250cc-klassen inför 1962 års säsong. Tidigare hade en Grand Prix seger räknats för att vinna den Europeiska Mästerskapstiteln, men nu blev statusen uppgraderad för att motsvara den i 500cc klassen. Låt oss följa fajten mot världsmästerskapstiteln i den klassen under det första året. Det fanns massor av förare som var aspiranter till VM-titeln….

Säsongen började i Spanien, vilket är en lång resa från Sverige när man reser med en dieselbil med släpvagn och crosscykel på släp. Torsten Hallman hade redan smakat på konkurrensen på Grand Prix-eliten tidigare och var nu redo för en hel tävlingssäsong - med höga titel förhoppningar. Tillsammans med Husqvarnas chefsingenjör Ruben Helmin reste han till Barcelona. Han var inte ens säker på att hans starttillstånd hade accepterats av arrangörerna, men tiden gick och han var tvungen att ge sig iväg för att nå destinationen i tid. Förbi Hamburg upptäckte de att floden Elbe hade översvämmat motorvägen. En omväg med en fem till sex timmars försening kunde man inte acceptera. Endast lastbilarna tilläts passera genom det höga vattnet. Men Torsten bestämde sig för att försöka passera trots att han fick protester av polisen. Naturligtvis stannade bilen ute i det djupa vattnet så det tog tid och tålamod innan de kom över och kunde återuppta resan.

Vid gränsen till Spanien var tullen stängd till klockan 4 på morgonen så man passade på att ta en kort tupplur innan man passerade tullen in till Spanien och åkte vidare till Barcelona. Efter ca 45 timmars körning anlände Torsten och hans följeslagare till den spanska staden. Det var fredag och två dagar att förbereda sig innan tävlingarna började. Husqvarna hade Torsten Hallman som enda fabriksförare i 250-klassen för den här säsongen så förväntningarna var höga från Husqvarna fabriken. Ruben Helmin hade lovat en konkurrenskraftig maskin, vilket innebar att växellådan med tre växlar nu var uppdaterad till en helt ny fyrväxlad motor.

Tävlingen, som var den första Grand Prix tävlingen som kördes på spansk mark, gjorde att saker och ting var en liten "manana" från början. Tävlingen var inte så välorganiserad och på toppen av allt var banan lagd på en golfbana, inte så långt från staden. Som om det inte var tillräckligt så kördes tävlingen redan klockan 11 på morgonen, vilket var oerhört tidigt mot de vanliga tävlingarna. Men spanjorerna var tvungna att tävlingen skulle vara avklarad innan tjurfäktningarna började, och de började ju på eftermiddagen! Ingen skulle behöva missa att gå på tjurfäktning för ett ”sketet” motorcykel race ...

”Ruben och jag tyckte det skulle vara trevligt att komma ner till Spanien för lite sol och värme, men vi blev bittert besvikna över det kalla vädret” minns Torsten – det var en svinkall helg, temperaturen i närheten av noll!

Själva tävlingen är det inte så mycket att orda om eftersom den inte varade så länge. Torstens motor stannade efter bara två varv i första heatet i det kalla vädret. Förklaringen kom senare varför så många förare hade maskinproblem. Det var den dåliga kvaliteten på det spanska bränslet. Oljan blandade sig inte med den dåliga bensinen i tvåtaktsmotorerna. Så det fanns bara en handfull tävlande som åkte på fyrtaktsmaskiner som fungerade fram till mål. Alla problem och kostnader resulterade i ingenting för en besviken Hallman. Det var bara att börja den långa återresan tillbaka till Sverige. Det visade sig att två av Torstens konkurrenter under säsongen, Arthur Lampkin och Jeff Smith från England, hade dominerat tävlingen på sina fyrtakts BSA’s. Och den unge Torsten hade stor respekt för de två tuffa brittiska crossåkarna.

Vid den franska Grand Prix tävlingen vann Torsten Hallman sedan sin första riktiga seger och slog både BSA-förarna klart och rättvist. "Nu inser jag att jag har farten för att kunna utmana dessa båda," sa Hallman entusiastiskt efter segern.

I den västtyska GP-tävlingen hade Torsten och Jeff en hård fajt om segern. Hallman ledde första heatet med ett bekvämt avstånd ner till Smith när engelsmannen i slutet av heatet knappade in avståndet mer och mer ner till fem-sex sekunder vid målgång. I andra omgången var positionerna de omvända. Torsten lyckades ta starten, men Jeff var direkt bakom och försökte ta sig om. Torsten blev så stressad att han i en trång passage vurpade lätt – direkt framför Jeff – som låg så nära att han körde in i honom. Torsten lyckades dock hålla igång sin motor – men Smiths maskin stannade och innan han hade fått igång fyrtaktaren hade Torsten skaffat sig en sån stor ledning att han vann även det heatet och tävlingen totalt.

Vid Italiens Grand Prix, i den italienska byn Gallarate, var Hallman i toppform och vann båda heaten efter en strålande uppvisning på sin snabba Husqvarna. "Jag hade över en minut försprång till Jeff och Arthur i båda heaten", minns Hallman med ett stort leende i ansiktet. "Efter det andra heatet kom Jeff fram till mig och gratulerade mig till min seger. Det var första gången han hade gjort det och jag kände mig väldigt stolt”.

Resten av säsongen utvecklades på samma sätt och när det var dags att summera årets alla VM-resultat så visade sig att Torsten Hallman hade vunnit sin första VM-titel i 250cc-klassen. Han var nu halvvägs till att bli dubbel mästare, eftersom han också skulle ta VM-titeln den efterföljande säsongen 1963.