Reserapport från Rysslandsresa 3 – 20 februari 2009 - Del 3

Nu återstod inbjudningstävlingen i Saransk, som ligger 80 mil från Ufa mot Moskva. Vi åkte dit nonstop och var framme på måndagsnatten, träning på tisdag och tävling på onsdag. På vägen dit råkade vi ut för ytterligare tre poliskontroller - totalt fick vi stanna för kontroller 13 gånger! Polisen kunde stå var som helst, men i regel stod de vid sina stationer efter vägen med c:a 10 mil mellanrum. Vi fick två fortkörningar på oss vilka kostade 300 rubel per styck, (90:- Sv.kr.) Men det var efter förhandlingar med polisen - utgångspriset var betydligt högre! Alltid en barsk och högljudd polis som pratade på ryska. ”Posa” sa att det är bara och skaka på huvudet och säga ”nicht försteen” - då gick de igenom körkort, pass, visum och fordonshandlingar. Dessa kontroller kunde ta från fem minuter till en timme. Till slut så ledsnade de på att stå där och gapa så vi fick åka iväg. När vi åkte in i Ryssland så sa Ragnar och Tomas att jag måste vara noga med hastigheten. På de stora vägarna var det i regel 80 km. - i samhällen kunde det vara 40 eller 60 km vilket gjorde att vi låg på max 10 km över hastighetsbegränsningen. Vi betalade fortkörningarna, vilka vi tyckte var felaktiga, men att diskutera med en rysk polis är dömt att misslyckas.

Efter vägen så fanns det matställen ute på landsbygden. Det var restauranger som låg efter vägen, på vissa ställen många i rad. De var inte stora, bara två - tre bord. När vi kom på natten och skulle ha mat, så gick vi in och där kunde det ligga en rysk gumma och sova. Hon vaknade och tog vår beställning på grillspett, gjorde i ordning köttet, gick ut till sin grill som var utanför huset, kom in igen efter en tjugo minuter med välsmakande kött! Alla dessa matställen hade grillen utanför huset och även om det var 20 grader kallt stod dom ute och grillade! Jag beställde alltid samma mat som de andra, matsedeln förstod man inget av. Soppa med kött och grönsaker var mycket vanligt och till det drack man te som är nationaldrycken. 

Hotellet i Saransk såg mycket flott ut med en stor belyst fasad. Men det visade sig att man byggt denna fasad på ett gammalt ruffigt hus så standarden var inte så bra. Från hotellet så var det utsikt mot Stadion, och på vägen dit så var det marknader och det fanns ett flertal stora varuhus.

Tävlingen, med sedvanlig förarpresentation och nationalsång, vanns av Krasnikov. Stefan åkte bra och kom på åttonde plats och ”Posa” på tolfteplats. Sista tävlingen för den här gången i Ryssland och både ”Posa” och Stefan hade klarat sig från skador - bra då det återstår många tävlingar på säsongen.

Efter tävlingen lastade vi in cyklar och material och sedan bar det iväg på en av de längsta nonstop hemresor som jag varit med om. Stefan skulle tävla i Örnsköldsvik på fredagskvällen kl.18.00. En serietävling som han inte ville missa då den gick på hans hemmabana. Vi åkte från Saransk kl. 22.00 på kvällen och till Moskva var det 80 mil. När vi sedan närmade oss Helsingfors konstaterade vi att vi skulle missa den färja som vi planerat att komma med.”Då får vi åka runt Bottenviken” sa Stefan - en omväg på 100 mil. ”Posa” ringde en kompis som han gav i uppdrag att undersöka färjförbindelserna från Wasa till Umeå. Det var en färja som gick kl. 9.00 på fredagen. Vi kom fram till färjelägret en kvart före avgång efter 150 mils körning. Bra kört, eller hur!

Färjan tog fem timmar och från färjelägret till Örnsköldsvik var det tolv mil. Vi kom fram klockan  15.00 på eftermiddagen. Från Saransk kl 22.00 på onsdagskvällen till Örnsköldsvik klockan 15.00 på fredag, 150 mil utan några problem- det var bättre än vi trodde när vi startade!

Serietävlingen vanns av Örnsköldsviks MK med Stefan Svensson som bäste poängplockare, och då gick de vidare till lag SM-finalen i Örnsköldsvik som avgjordes 1 mars med Gävles lag som segrare. Därmed fick ”Posa” ytterligare ett SM tecken. Funbo MS 2:a och Örnsköldsvik 3:a.

Resume: Inga problem på hela resan, bilen gick bra, alla på gott humör, stämningen god, bra kamratskap.

I dokumentären som visades på TV 1 med två repriser, så sa ”Posa”: ”Det är inte vem som helst som klarar av en sån här resa i Ryssland” – och jag förstår då vad han menar! Man får leva enkelt, sova i bilen, halvskabbiga hotell men samtidigt få man uppleva så enormt mycket, man får leva det liv som ryssarna lever samt se den storslagna naturen. ”Posa” tävlade i VM första gången i Ryssland 1978 då han kom på 13:e plats. 1995 och 2002 blev han Världsmästare. Stefan Svensson debuterade i VM 1987 med en 7:e plats och hans bästa placering var 1992 med en 3:e plats.Avslutningsvis så vill jag tacka ”Posa”, Stefan och meckarna Ragnar och Tomas för den fina kamratskapen. Deras noggranna förberedelser före tävlingarna var i proffsklass.

Att jag smälte in i det här gänget berodde nog till stor del på att jag tävlade i moto-cross på 60-talet. Under dessa 15 säsonger i Europa, mestadels Frankrike, blev det ofta nonstopkörning med bilen långa sträckor och bilen blev ofta en sovplats mellan tävlingarna.

Rapporterat av UMCK-Veteranen Anders "Ampe" Persson