Förklaringen till denna kryptiska rubrik kommer längre ner i texten. Denna historia skall främst handla om Tillförlitlighet (T), dagens Enduro, samt något om cross under 1960-talet. Alltså från den period då svenska eliten också tillhörde världseliten. Klicka på rubriken för att läsa vidare!
Bilden – Bosse Ekeberg får peppande råd från Svemo’s ordförande Erik von Essen vid Kåsan i Gävle 1960 då Bosse slog igenom med seger i juniorklassen och trea totalt!
Alla T- tävlingar tidigare var till karaktären långt ifrån dagens Enduro. Novemberkåsan är den enda av dagens tävlingar som kan jämföras med den tidens T-tävlingar. Inte i längd, men i övrigt: så skitigt och jävligt som möjligt, var mottot hos alla banläggare. (För övrigt betraktas Novemberkåsan 1957 som en av de värsta kåsor som körts. Respittiden förlängdes med 4 tim för dagetappen och lika många timmar för nattetappen. Förarna åkte i princip non-stop. Första start gick kl. 09:00 på lördagsmogonen, och siste man kom i mål på söndageftermiddagen! Endast 13 man i mål, varav 6 juniorer, 3 av dessa från UMCK, Lelle Dahlén som segrare och bröderna Totte och Hasse Hallman som 4:a resp. 6:a)
För att bli en framgångsrik T förare gällde alltså att behärska alla dessa kärr och "skithål" som banläggarna hittat. Man måste alltså vara duktig på att "åka fort sakta".
Vi tar ett räkneexempel:Om du i kärr och jävelstyg kan hålla 15 km/tim i medelhastighet medan dina motståndare bara mäktar med 10 km/tim så åker du ifrån dem med 20 min/timme !
Om du på bättre stigar och småvägar kan hålla 60 km/tim i snitt och dina motståndare bara klarar 55 km/tim så åker du ifrån dem med lite drygt 4 ½ min/timme.
Exemplet visar alltså hur avgörande denna egenskap var för dina resultat. Den som under denna tidsperiod var absolut bäst i Sverige på att åka fort sakta var vår egen Bosse Ekeberg. Det är en av våra andra toppförare, Lelle Dahlén som givit honom detta betyg:
"Världsmästare i att åka fort, sakta "
Bosse slog igenom 1960 genom att som junior vinna sin klass och komma 3:a totalt i Kåsan i Gävle. Roffe Tibblin vann och finske storåkaren Olavi Honkkanen var 2:a, endast 1 prick före Bosse. Därefter vann Bosse, 1961 - 1964 fyra SM Guld i 175cc klassen genom att vinna alla 12 del-tävlingarna under dessa år. 1965 vann han första deltävlingen för att sen sluta 2:a totalt i SM 175 cc.
Tro nu inte för ett ögonblick att han inte kunde åka fort på snabbare sträckor! I finska Päijänne Runt som "bara" gick på snabba grusvägar och fina stigar och var 60-70 mil lång var han total 3:a både 1963 och 1965 !
Bilden nedan - Bosse vilar ut på sin Husqvarna efter en seger!
Motocross då undrar ni? Skitduktig där också även om meriterna sträcker sig till en 5:e plats totalt i SM 250cc 1965. Kom ihåg att konkurrensen på den tiden var "mördande". Tottes 4 VM guld, 3 st lag-VM guld 250cc åren -63-64-66. Men bakom 5:e platsen 1965 döljer dramatik. Detta år kördes det bara 3 deltävlingar, alla räknades och kördes Söndag-Torsdag-Söndag i samma vecka! Bosse kom 4:a både i första och sista deltävlingen. 2:a deltävlingen gick på sandbana i Kristianstad. Bosse fick inte plats på startlinjen i ett heat vilket innebar att han slutade 7:a i deltävlingen och därmed 5:a totalt. Men var det något underlag Bosse var bra på så var det sand! Vi (jag bodde grannar med bröderna Ekeberg) tränade hur många timmar som helst i sandtagen i Ärentuna. Hade Bosse blivit 4:a i Kristianstad också hade han fått totalt 21 poäng och vunnit SM ! Nu vann Totte på 20 poäng genom två segrar och en bruten tävling. På den tiden var SM placeringarna grunden för ranking till VM året efter. Vad det hade inneburit för Bosse kommer vi aldrig att få veta.
Bilden nedan - Som avslutning en kul bild! 
Bosse, ren och fin och en totalt nedstänkt Sivert Eriksson! Så såg det ut efter målgång vid en skitig snöcross i Hallstavik, våren 1961. Bosse 1:a - Sivert 2:a. Sivert var då den regerande Svenske Mästaren i cross!
Vid pennan
Bosse S