Roine Lööf 

Tävlade i 14 säsonger i både motocross och tillförlitlighet (enduro) under åren 1953 - 1966.
Körde i klasserna 125 - 250 - 500cc.

Motorcykelmärken
Fram 120cc
Fram JB 150cc
NV 125cc
NV 250cc
Crescent 250cc
BSA Gold Star 500cc
Matchless Competition 500cc
Hedlund 500cc
R.L. Hedlund 500cc

Meriter
Har deltagit i tävlingar i 10 europeiska länder. Kört totalt 330 tävlingar och har vunnit 120 stycken.

Svensk Mästare i Enduro 125cc 1955.

Guldmedalj i Motorsexdagars 1955 i 125-klassen.

Vann Novemberkåsan 1955 (delade segern med Gunnar Johansson).

2:a i SM i Enduro - Stora klassen, 1956.

3:a i Riksmästerskapen (SM) i motocross 250cc 1958.

3 stycken Guldmedaljer i Motortredagars.

Blev Stor Grabb 1965.

Körde bäst när det var lerigt och skitigt!

Roligaste minnen

-  När jag första gången vann den internationella motocrossen i Feldkirch i Österrike inför 30000 åskådare. Vann den tävlingen 4 år i rad!

-  När jag som junior vann Novemberkåsan 1955.

-  När jag vann SM-Motocrossen i Nacka 1964 och fick stå högst upp på pallen med Bill Nilsson på ena sidan och Rolf Tibblin på den andra.

Största motgången

När jag 1957 i tävlingen Tatra Trial i Zakopane, Polen bröt höger ben efter att jag, i en bäckravin utför högt uppe i bergen, fick vika undan för en vurpande konkurrent. Transporten till sjukhuset tog 4 timmar, varav 3 av dom fastspänd på en bår nedför berget i 30 graders värme med det brutna benet hängande bakvänt! Foten stod bakåt istället för framåt! Därefter transport i en Podega ambulans på skraltiga polska vägar där ambulanspersonalen var tvungna att stanna på en vägkrog för att inta vätska.

(Det var första gången jag drack enPivo - den polska ölen). När vi så småningom kom till sjukhuset i Zakopane (vana med benbrott då det är en stor vintersportort) drog den tysktalande läkaren mig i foten och vred den rätt samtidigt som en annan läkare höll mig under armarna. Den tredje läkaren smetade gips på hela benet från tåspetsen till ljumsken - allt detta utan bedövning! Tyvärr kom foten att sitta 23 grader snett utåt vilket har gett mig stora problem genom åren, mest då jag åker skidor. Har dock klarat av tre Vasalopp!

Ambulansresan hem från Zakopane gick med en gammal dubbeldäckare från Novy Tark till Warzava, därefter en Metropolitan till Köpenhamn. Sista biten med SAS DC 6:a (Amerikaplanet) till Stockholm, Bromma där jag möttes med rullstol.

Det blev sen 6 månaders väntan och vila innan den första snöcrossen i Linköping kördes och där hela UMCK-gänget deltog. Jag vann 500-klassen och de övriga i gänget hade också framskjutna placeringar. Däremot var oturen framme på hemresan då polisen i Sörmland stoppade oss eftersom jag med min Gammel-Cheva med tre motorcyklar på släpkärran bogserade Sivert i sin motorhavererade VW-skåp med Porschemotor. Turligt nog kunde vi med gemensamma ansträngningar snacka oss bort från böterna!

Nog om problem och motgångar! MC-livet har varit - och är fortfarande roligt - med en fantastisk kamratskap som största ingrediens.