Hasse Hallman
Tävlade i 16 säsonger i både motocross, enduro och road racing under åren 1950 – 1966.
Körde i klasserna 125 – 250 – 500cc.
Motorcykelmärken
NV Royal Endfield 125cc
Norton 500cc
NV DKW 125cc
NV Sachs 150cc
Motobecane 175cc
Husqvarna 200cc
Ariel VH 500cc
Ariel HS 500cc
Maico 250cc
BSA Gold Star 500cc
Matchless Competition 500cc
Meriter.
Enduro
Var med i den första Nymanpokalen som kördes 1950. Körde Norton 500cc men fick tyvärr bryta efter storvurpa då lyset slocknade precis innan rondellen i Bladåkerskorset!
1:a i Nymanssköldarna 1951
1:a B-Junior Nymanpokalen 1954
6:a i Novemberkåsan i Norrköping 1957
Motocross
Var med i UMCK´s serielag i både 250cc och 500-klassen under många år.
4:a i Riksmästerskapen (SM) i motocross 250cc 1958
1:a RM-deltävling 250cc i Arboga 1956
1:a Ytterkvarnsbanan, Sala i 500cc-juniorklassen 1954
Road Racing
4:a i Hedemora Grand Prix 175cc junior 1950
6:a I Hedemora Grand Prix 175cc junior 1951 
Roligaste minne.
- Att vara med och tävla i Hedemora TT under glansdagarna i början på 50-talet! Dessutom att kunna prestera godkända resultat med hemtrimmade maskiner. De första åren med Motobecane 175cc och senare med NV Sachs. Under dessa år var det ett flertal Uppsala förare som startade i Hedemoraloppen, Bosse Frimansson, Mörten Söderlund, Illebrand m.fl.
- När jag vann Juniorklassen i 500-klassen på den klassiska Ytterkvarnsbanan utanför Sala på en hemtrimmad Ariel VH standardmaskin och spöade den svenska junioreliten med bl.a. Börje Hedén och Arne Lövendahl. Lövendahl åkte på en fabriks AJS – den cykeln som Bill Nilsson tävlat på den gångna säsongen.
Största motgången.
- Att jag fick bryta Novemberkåsan 1956 som gick i Uppsala. Inte nog med att den gick i Uppsala utan ett flertal sträckor var i mina hemtrakter, sträckor som jag kunde utan och innan. Jag var ordentlig laddad inför tävlingen som började bra men då ramen gick av på min 250cc Maico var jag tvungen att bryta.
Speciellt minne No 1.
-Kåsan i Norrköping 1957 har gått till historien som en av de tuffaste Kåsorna som körts. Respittiden utökades med ett flertal timmar bara för att några överhuvudtaget skulle få köra andra varvet. Jag var en av de som precis klarade respittiden med någon minut och var alltså klar för andra varvet. Problemet var dock att tiden var så knapp att jag inte ens hann byta till torra kläder!
Andra varvet blev ju ännu jobbigare, lerigare och så svårkört att ett flertal förare körde slut på bensin. För att överhuvudtaget ta sig igenom de djupa kärren så var man tvungen att slå följe med någon annan förare så man kunde hjälpa varandra. Sivert Eriksson och jag körde slut på bensin samtidigt. Men som tur var så åkte vi tillsammans med Gunnar Johansson, på den tiden sponsrad av Motor-Fleron, på en stor Jawa med ”jättetank”. Men hur skulle vi kunna hälla över bensinen till våra cyklar? Då kom Sivert på den briljanta idén att hälla bensin i sin gummistövel och på så sätt få över tillräckligt i våra två cyklar för att kunna fortsätta. Gunnar och Sivert tvingades senare att bryta, själv tog jag mig i mål på en 6-plats!
Speciellt minne No 2.
-Vid en av de första av UMCK´s julfester, tror att det var 1948, hölls festen på Husållningssällskapets lokaler på Linnégatan i Uppsala. Stämningen var, som brukligt är på UMCK´s fester, tämligen hög och dragning skulle ske av de två ”fruktkorgar” som var kvällens priser. ”Sotar” Hägglund var hjärnan bakom tävlingsupplägget. Fruktkorgarna var speciellt attraktiva och passade bra till kvällens fest då de inte precis var fruktjuice i korgarna utan några flaskor renat! Dragningen skulle förrättas av kvällens minsta, kortaste, dam så proceduren ”mäta damer” måste göras! Det visade sig att min fru Majlis ”vann” och blev den som skulle förrätta dragningen. Första korgen gick till vår polare Rune som vi åkte tillsammans med från Viksta och den andra korgen fick jag! Hur - eller om vi kom tillbaka hem till Viksta den natten förtäljer inte historien!
