För att återgå till min tid som junior så köpte jag en Matchless 500cc av Roine Lööf som var en väldigt duktig motortrimmare och mekaniker och som byggde sina egna ramar. Matchlessen var väldigt lättåkt, välbalanserad och Roine hade trimmat motorn, bland annat var cylindern nedsvarvad för högre kompression samt flera andra åtgärder. Som junior så segrade jag i många tävlingar under säsongen 1962 och ansågs som Sveriges bästa junior. Men i Junior SM så fick jag tyvärr bryta på grund av ett kedjebrott då jag låg på andra plats. Hur kunde kedjan gå av? Jo, det berodde på dålig ekonomi! 

Efter skolan började jag som låssmedslärling i Uppsala och lönen var 50 kronor i veckan. Jag fick förtroendet att ta hand om nattdyrkningar, det kunde vara bilar eller polisen som ville ha hjälp att dyrka upp en dörr. Mycket intressant jobb som gav litet extrapengar som gick direkt till att underhålla motorcykeln. Dessutom fick jag som löneförmån låna låsmedsfirmans verkstad för att mecka. Bland annat så knackade jag i aluminium och svetsade ett par bensintankar där. Sponsorer på den tiden fanns inte och någon hjälp hemifrån var otänkbart, man fick klara sig själv vilket resulterade i många onödiga missöden på grund av dålig ekonomi.

Efter värnplikten så ordnade min bror Rutger så att jag fick jobb i Stockholm på en anläggningsfirma. En dag kom chefen och frågade mig om jag kunde köra väghyvel. Jag som inte ens visste vad en väghyvel var då! Men han sa åt mig att åka till Skanstullsbron och träna på några grushögar. Och efter det blev jag uthyrd till Skånska Cement i Bredäng. Efter mycket om och men så gick det bra och jag fick fullt med jobb. Men det var en tuff tid med tävlandet. Var det  en SM tävling i Saxtorp i Skåne så var det en lång bilresa hem på natten för att vara på arbetsplatsen klockan 7.00 på morgonen.  

En tävling som jag speciellt minns är första SM tävlingen på Fisksätrabanan i Nacka. Roine hade åtagit sig att tillverka ramar till våra inköpta NH motorer (Nisse Hedlund) som blev klara inför den tävlingen. Roine var en nytänkare och han konstruerade ramen så att oljan gick i ramrören plus ett flertal andra finesser. Jag åkte sedan cirka 50 tävlingar med den ramen utan något problem, helt fantastiskt med tanke på påfrestningarna.

Jag var reserv i tävlingen på Nacka och vid förarsammanträdet sa tävlingsledaren att jag skulle få åka. Men jag skulle få stå i andra ledet, ensam! Jag ställde mig bakom ”Roffe” Tibblin och Bill Nilsson då jag visste att dom var startsnabba. Jag kom bra iväg som 8-9:a och efter 45 minuter plus 2 varv så gick jag i mål som 4:a! Roine Lööf gjorde en supertävling och vann med sin nya ram med NH motorn före Rolf Tibblin, Bill Nilsson blev 3:a och jag 4:a totalt. I det andra heatet kom jag sexa så det var många nöjda Uppsalabor som åkte hem den kvällen bl.a. min mekaniker Stefan Andersson och jag!

Tävlingsåren var tuffa, men OJ så roliga! Det var mycket som hände, både bra och dåligt, men humöret var alltid på topp. Det som förvånar mig är att vi svenska förare, som körde bil i 1000-tals mil utomlands, aldrig var involverade i allvarliga krockar eller skadade oss under alla dessa resor.

Nedskrivet i December 2009Anders Persson