I de senast numret av den norska veterantidningen Speed-Nytt så har man ett reportage om hur motocrosssporten startade i Norge - den 29/8 1954 - då man körde den första tävlingen på Jessheims stadion inför 5000 åskådare!

Under säsongen 1955 så kördes det flera tävlingar och då dyker namnet på en svensk, tidigare arbetskamrat och vän sedan många år, upp i reportaget - Carl-Ivar Berggren! Carl-Ivar, som nyss hade fyllt 16 år och som körde för SMK Eda i Värmland, vann två av tävlingarna som gick på hösten -55 så han var en av de första förarna som var med och introducerade motocross sporten i Norge. Lite över tio år senare så är det samma Carl-Ivar som är med och introducerar och utvecklar motocross sporten i USA, speciellt i Midwest, då han bodde och jobbade i Chicago. Så Carl-Ivar är verkligen en pionjär i mc-kretsar – och lite senare även i bilracingkretsar!

Carl-Ivar, som är son till den kände TT-åkaren och mc-konstruktören Birger Berggren, växte upp med motorer, bilar och motorcyklar och det har han fortsatt med hela sitt liv! I korthet vill jag nämna några saker han gjort - hittills! Han åkte ensam över till USA i slutet av 50-talet och stannade där några år - för att sedan i mitten på 60-talet återvända till USA - då med sin fru! Han bosatte sig i Chicago och bildade familj och var med och körde de Inter-AM och Trans-AMA-crosstävlingar som kördes i slutet på 60-talet. Han åkte Internationella Six-Days och tog guld, jobbade åt Husqvarna i USA, var den som ansvarade för och hade kontakten med Steve McQueen så han trivdes på sin Husqvarna. Sedan var det Carl-Ivar som startade och var ansvarig chef för den enormt positiva utvecklingen av Torsten Hallman Racings verksamhet i östra USA i början av 70-talet – där han f.ö. var den som var en av de första som sponsra Bob Hannah med utrustning under några av hans första år i karriären. Därefter jobbade han sedan åt Malcolm Smith för att sen kom över på bilsidan och jobbade i filmstjärnan Paul Newman-Haas Racingteam med CART-Indy bilar. Hjälpte sedan Kenny Bräck att skapa de rätta kontakterna för att komma in i de stora och "viktiga" teamen i USA för att sedan, några år innan han gick i pension, starta upp Öhlins stötdämparverksamhet i USA. Efter sin pension jobbade han även i Sverige under en tid som Greg Hancocks hjälpreda genom att köra hans transportfordon till alla GP-tävlingar och polska serietävling som Greg åkte, var hans allt-i-allo-fixare så allt fungerade inför och under tävlingarna i depåområdet. Carl-Ivar är även allvetare inom musikbranschen – han kan och vet allt om alla inom musikens värld! Som ni ser har Carl-Ivar hunnit med en hel del – och jag är säker på att jag även glömt en hel del saker till som han gör, gjort och kan!

I och med reportaget i Speed Nytt så kontaktade jag Carl-Ivar för att berätta vad jag läst i den norska tidningen. Han bor numera i Venice, Florida i USA men har även ett hus utanför Arvika där han bor under somrarna. Han kom mycket väl ihåg tävlingarna han åkte i Norge, de första plus flera andra tävlingar som han åkte där under ungdomsåren.
Nedan låter jag "Calle" själv berätta om dessa tävlingar!

Hej Totte!
Jag har mycket lite kontakt med Moto Cross världen numera men jag träffar Håkan Andersson ett par gånger om året både i Klässbol i Värmland och Bohuslän, Pelle Mas träffar jag ett par gånger per år i Orsa och annorstädes, Malmas kom och hälsade på förra sommaren, Bengt Karlström träffar jag några gånger per år och han besökte oss här i Florida några timmar i vintras, Kurt Gustavsson ett flertal gånger per år, Sten Lundin och Nisse Hedlund träffade jag i Luggnore, Schweiz vid en tävling 2008 och Mark Blackwell samt Scott Wallenberg har jag e-mail kontakt med men det är i stort allt inom sporten. Från bilsporten är det ju en del kontakter fortfarande och Kenny Bräck ringer mig troget var tredje till fjärde vecka året om, år ut och år in efter allt vi hade tillsammans när han körde in sig på USA marknaden 1994 och framåt.

Norgetävlingarna som jag körde 1955 var ju de första som kördes i Norge och jag har alla dessa gamla löp dokumenterade med datum etc. Jag var 16 år och hade precis fått mitt körkort när jag körde min första tävling på SMK Edas bana i Charlottenberg den 4 September med en 1954 års Blue Fighter. Det var dock inte den modellen med svängarmsbakhjulsfjädring som skribenten antar i din tidningsartikel utan modellen innan med gummifjädring bak. Jag bröt tävlingen på grund av något vatten/lera problem eftersom det var ett gyttjebad. Under tävlingshelgen föreslog någon att vi skulle åka till Norge och köra 1000 meter på Magnors Travbana vilket vi gjorde den 18 September.

Banan, som finns även idag, är väl inte 1000 meter utan mer runt 800 meter men det var jätteskoj och det gick hyggligt fast motorn skar strax innan mål men jag tog mig i mål som 6:a.i 175cc klassen. Under denna tävling fick jag en inbjudan att köra två dagar senare, Tisdag kväll, på Bjerkebanen i Oslo som är Norges finaste och mest kända travbana. Den 20 Sptember kördes denna stortävling med 500cc elitförare från Norden och även delar av övriga Europa inför 15000 åskådare. 125cc och 175cc klasserna var mycket populära i Norge och Norrmännen hade flera giftiga förare som körde specialbyggda rundbanemaskiner med supertrimmade CZ motorer.
Allra mest tänker jag på Per Röed i 125cc klassen och mångfaldige vinnaren i 175cc klassen Arne Kulsrud, dessa två kunde givetvis köra fort men dom hade också överlägsna maskiner till sitt förfogande. Min slöa 150cc Monark/JLO räckte naturligvis inte till på den stora Bjerkebanen men jag kom i mål på 8:e plats.
Nu kom det fler inbjudan till Norgetävlingar och den 9 Oktober körde jag i NMK Östfolds tävling i Östra delen av Norge med min Monark Blue Fighter och vann tävlingen ganska klart med en tid som även var snabbare än 500cc klassen där en Svensk från Trollhättan segrade.
Helgen efter var det dags igen, 16 Oktober, i Larvik längst ner i Södra Norge vilket slutade med en klar vinst igen.
Nu hade det börjat bli lite intressant eftersom jag nu skulle få en cykel från Husqvarna och Bror Jaurèn. Detta var en ganska standard Silverpil men det var ju en raket jämfört med 150cc JLO och det var med stort intresse jag inväntade denna maskin som anlände till Arvika med Bilspedition bara någon dag innan nästa tävling. Nu gällde det att montera ett mindre, lågt styre samt byta däck till en Trial version för tävling var den 23 Oktober på Momarkens Travbana, en stor 1000 meters bana som ligger Söder om Oslo.
Denna Silverpil var vad som behövdes för att kunna hänga med CZ förarna och jag gick in på en delad andra plats i finalen och vann ett heat i tävlingen på Momarken.
Nu var det en tävling kvar i Norge som gick den 13 November i Drammen utanför Oslo i kallt och blött väder men både Silverpilen och jag själv led inte utav det utan det blev en seger även här. Jag var anmäld till tävlingen på Monark och därmed blev det så i resultatlistan men det var en Silverpil jag körde som kom från Husqvarnas tävlingsavdelning.
Jag har haft och har fortfarande många vänner i broderlandet Norge och det var väldigt roligt att ha varit med att på ett sätt introducera Moto Crossen i Norge. Det fanns ju många bra förare i Norge, Legenden Werner "Gnomen" Lorentsen, Reidar Kristoffersen, Per Oppegaard, Gunnar Hagerud (en annan legend och personlig vän) och många fler. Ingen hade ju någon erfarenhet av Moto Cross men de som körde dessa tidiga Crosstävlingar gjorde ju vad de kunde med det maskinmaterial som fanns tillgängligt. Jag själv hade ju heller ingen erfarenhet vid 16 års ålder men maskinmaterialet var väl lite mer lämpat för Moto Cross. Motsatsen var det ju inom rundbanesporten där Norrmännen hade kört 125cc och 175cc rundbana ett flertal år med specialbyggda maskiner och motorer med stor framgång så dom kunde ju den biten.
Den jag såg under 1955 som kunde bli snabb med tiden inom Moto Crossen var Jan Gjestrum Larsen som var mycket ung och snabb. Det fanns ju en del andra också som var bra förare, John Aaas, Terje Bjerkeli med flera men dom kanske inte hade den potential som jag såg i Jan Gjestrum Larsen. Jag har ingen aning om hur det gick för dessa förare senare under åren eftersom jag flyttade till Kungsbacka och körde för Kometerna ett par år för att senare tillbringa 2 år i USA under åren 1958 och 1959.

Jag har tagit några fotokopior på artiklar från Norgetävlingarna. Det är inte bästa kvalitet på dem eftersom dom kommer från ett tidningsurklippsalbum men jag kan inte scana dom ur albumet så jag skickar dom per post.

Nu har du verkligen fått för dina synder som ska behöva läsa allt detta men det fick bli en hel roman om jag skulle få med det huvudsakliga.

Hälsningar

Calle