Här kommer del 2 i Bosse Svenssons intervjuserie Totte - Story del 2!
Klicka på rubriken eller på ”Nostalgi” i rubriken ovan för att läsa!
Bilden – Nyvalla gård – perfekt plats att växa upp på om man gillar att åka motorcykel!

Innan vi fortsätter med Tottes utveckling som mc åkare skall vi ta en händelse i samband med hans skolgång. Totte gick de fyra första åren i byskolan hemma i Viksta, 3 km från hemmet. Därefter kom han in på läroverk i Uppsala och skulle alltså, ännu inte 11 år fyllda, börja busspendla de 3 milen till Uppsala.

Inför uppropet första dagen i Uppsala följer hans mamma Anny med som stöd. Under bussresan till stan blir hon plötsligt så dålig att hon måste uppsöka sjukhuset. Totte får alltså gå själv till skolan. Ny skola, helt nya klass kompisar, mamma på sjukhus. Efter uppropet går Totte till sjukhuset där hans mamma har lagts in och där ligger hon i ett enskilt, helt mörklagt rum, drabbad av en alvarlig äggstocksinfektion i samband med att hon är gravid. Totte får inte prata med henne.

Detta kommer sedan att pågå några månader. Totte åker ensam bussen ToR Uppsala, dock får han ibland sova över hos en ”gammelmoster” i Upsala för att slippa resandet. Efter skolans slut går han till sjukhuset och i väntan på bussen så sitter ha i ett mörkt rum och tittar på sin mamma som han inte får prata med för hon är så dålig. Detta slutar så småningom lyckligt, mamma tillfrisknar.

När Totte berättade detta för mig så lät jag medvetet bli att fråga honom hur det kändes så de reflexioner jag gör här är helt och hållet mina egna:

När ett barn, inte ännu fyllda 11 år utsätts för en händelse som denna måste det vara ett slags trauma och en sak kan vi vara helt säkra på, den går inte omärkt förbi.

Jag tror att ett av följande alternativ gäller, bägge givetvis med förtvivlan i botten. Antingen så stärkts man på något sätt mentalt eller så går det åt andra hållet, man blir osäker, ängsligt och försiktig som person. Åt vilket håll Totte utvecklades behöver jag väl inte påpeka.

Bilden nedan – Familjen Hallman, sent 40-tal, med barnen Hasse, Gudrun och Totte!

Jag återkommer senare till skolgången.

Åter till Mc åkningen.

Hösten 1955 fyller Totte 16 år tar körkort på lätt mc och får en Husqvarna Silverpil. Detta händer också ett antal av hans jämnåriga kompisar så det blir ett ”mc knutte gäng” i bygden.

Genom att Totte nu har körkort och en riktigt mc så utvidgas åk möjligheter utanför lantbrukets skogsbackar. Det uppstår fler småbanor på andra ställen där det säkert går fortare, det åks mer på småvägar, skogsvägar mm. Farten blir i alla sammanhang högre än med 125:an. Vidare används hojen som ett rent transportmedel till skolan/jobbet, till kompisar, till olika festplatser, som ett raggningsverktyg att skjutsa tjejer som säkert skriker rätt ut men som i själva verket är jätteglada att killarna pillar på dem.

Kommentar: Den sista meningen ovan som börjar med Vidare används….. har inte Totte berättat. Den har jag lagt till själv.

Jag är nämligen också delvis uppväxt på landsbygden i Ärentuna som ligger c:a 15 km söder om Viksta. Jag är yngre än Totte, 7 år närmare bestämt, men i Ärentuna fanns också ett mc knutte gäng i Tottes ålder. Vi småknattar på 9-11 år stod alltid andäktigt och kollade när de ” körde ikapp” i gropen (nedlagt sandtag). När de tog en paus och låg i gräset och ljög så stod vi så nära vi vågade med öron som grammofon trattar för att uppfatta vad de pratade om. Vi var också och kollade på deras hojar, inte med ögonen utan med händerna till någon skrek: Ungjävlar ge fan i hojen. Men vi var envisa som katter och snart tillbaka igen. Fanns det tjejer med i gräset var vi oerhört nyfikna och vad det något som vi småknattar kunde så var det att smyga, indianer skulle vara avundsjuka. Men det vi där fick se lämpar sig mer för en herrbastu än i en ”seriös” beskrivning av en av världens bästa crossförare. Men att det var samma verklighet i Viksta:s knuttegäng som i Ärentunas, det är jag helt övertygad om. Kommentaren slut och åter till Tottes knuttegäng:

När gänget är på dessa småbanor så tävlar de inte så ofta mot varandra genom att köra heat med gemensam start, de mer ” kör i kapp” för att se vem som är snabbast.

Det som är lika med 98cc/125cc tiden är att det åks oerhört mycket motorcykel. Genom fler banor, fler möjligheter till varierad terräng och vägar så ökar självklart skickligheten som MC förare.

Intressant är här två saker, dels skriver Totte själv i nostalgi historien – Minnen från Silverpilstiden-. (Ta en paus nu och gå in och läs den) att några av kompisarna, han namnger Håkan Persson och Lennart ”Pinnen” Liden (bägge UMCK Vet:s) är lika snabba som Totte när de åker på banorna, Pinnen t o m ibland snabbare än Totte! Dels så ser Totte fortfarande inte sig som en kommande tävlingsåkare. Märkligt.

Bilden nedan – ”Pinnen” Lidén – en av fortåkarna i Silverpilsgänget!

Bilden nedan – ”Totte” och kompisen Håkan Persson försöker tydligen lösa någon av livets gåtor!

Vi pratar här om en relativt kort tidsperiod för redan på våren 1957 bestämde sig gänget att det var dags att testa sina färdigheter som mc förare genom att ställa upp i T tävlingen, Nymanpokalen.

Målsättningen för alla medlemmar var att spöa sina polare, resten av startfältet brydde man sig inte om. Så alltså ända till före start i tävlingen så ser sig Totte fortfarande inte som en kommande tävlingsförare. Detta race var en möjlighet att visa polarna vem som är bäst. Inget annat. Märkligt.        

Resultatet av tävlingen känner vi ju till. De flesta av polarna fick av olika anledningar bryta medan Totte tog hem en överlägsen klasseger, inte alls långt efter totalsegraren Roffe Tibblin.

Bilden – ”Totte” vinner den första tävlingen han ställer upp i , Nymanpokalen 1957!

Medan i stort sett alla polarna tyckte att detta med att tävla var väl inte så viktigt så blev det för Totte precis tvärtom:

Här och nu bestämmer han sig för att detta skall han satsa på. Märkligt.

Så från en dag till en annan så blir detta med att åka motorcykel något helt annat än vad det varit ända sedan han var 10 år och fick sin DKW 98cc.

Talangen att åka motorcykel kompletteras från och med denna dag med tre andra egenskaper:

Vilja/ Vinnarskalle

Fokusering

Träning.

Vi kan börja denna del av berättelsen med en beskrivning av ett moment som visar på alla dessa uppräknade egenskaper:

Totte och hans kompisar hade tränat och åkt på en hemmagjord bana en hel lördag. På eftermiddagen trappad de av och åkte hem, inte Totte. En av hans kompisar hade glömt sin jacka och återvände för att hämta jackan två timmar senare. Totte var fortfarande kvar! Hans träningsmetod gick ut på att träna en kurva i taget. Om och om igen tills han var nöjd och insåg att han hittat sitt max. Då vidare till nästa kurva, osv. Han kunde nöta denna metod i timtal. När han till slut hade gjort hela banan på detta sätt så fortsatte träningen med att knyta ihop allting till fulla varv.

Detta exempel visar på vad vi sett hela tiden: Det åks oerhört mycket motorcykel. Det helt nya är den inriktning åkningen har, BLI BÄST.

Totte får omedelbart kvitto på sin kapacitet som tävlingsförare, han vinner 17 av sina 20 tävlingar, här ett exempel som har en enorm betydelse för hans utveckling:

Vid en av tävlingarna i riksmästerskap( =SM) i motocross som kördes under hösten -57 på UMCK:s hemmabana lyckas UMCK:s starke man Erling Eriksson övertala SVEMO kontrollanten att Totte skulle få ställa upp trots att han inte var uppklassad senior. Totte hade tidigare på dagen vunnit juniorklassen överlägset.

Totte vann RM-heatet och en av ”åskådarna” var Husqvarnas tävlings chef Bror Jaurén. På stående fot blir Totte erbjuden att bli fabriksförare. Veckan efter levererades en ny Husqvarna Silverpil ombyggd för tävling. Efter detta ha Totte aldrig behövt köpa en tävlingshoj.

Bilden nedan – Husqvarnas tävlingschef Bror Jaurén kollar förare! Det är han som står i kostym och keps vid sidan av banan. På bilden är det Sivert Eriksson på sin NV som kommer uppför stora Jumkilsbacken!

Detta innebar att han alltid var garanterad en av den tidens bästa hojar. Det medförde att han inte behövde fundera över tävlingsredskapet utan kunde helt fokusera på att fortsätta att utveckla sin egen förmåga att åka hoj.
Bilden nedan - "Totte" vinner heatet för juniorer, UMCK´s ledning fixar en start i RM-tävlingen för seniorer och han vinner även då. Husqvarnas boss blev imponerad och fabrikscykel fixad!

Här är också på plats att ge ett exempel på den järnvilja och målinriktning som utvecklats:

Detta års, 1957, Novemberkåsa betraktas fortfarande som en av de tuffaste kåsor som körts. Totalt endast 13 man i mål och för att överhuvudtaget få några förare i mål så förlängde man respittiden ett antal gånger. Sträckorna var långa och enormt sönderkörda så många av åkarna fick slut på bensin. Så också Totte som drog sin cykel genom kärr och eländig terräng i en timme för att komma till en kontroll där han fick bensin för att fortsätta och därmed kunna följ följa tävlingen.

Här kan man se hans enorma talang är uppblandad med en fantastisk vilja och målvetenhet.

Fortsättning följer……i del 3!

Bo Svensson