Hejsan, Bosse Svensson här. Meningen med denna berättelse är att jag skall agera"spökskrivare" åt Yngve Ekeberg och hans berättelse runt ett deltagande i Tatra Trial år 1966. Men innan vi kommer dit skall jag berätta att Tatra Trial har kopplingar till några av våra andra veteraner i vår klubb. Klicka på rubriken för att läsa mera!
Bilden – Tatra Trial – en tuff 3-dagars endurotävling på steniga vägar i Tatrabergen!

Det började redan med 1957 års upplaga av Tatra Trial då en av klubbens stora stjärnor, Roine Lööf deltog. I denna tävling kom hans karriärs svåraste skada. Om den kan ni läsa mer om ni klickar på rubriken ”Medlemmar” - och där klickar in er på Roine. Mitt tips, gör det!
Det fortsatte sedan med 1958 års upplaga som var Totte Hallmans allra första utlandstävling. Han ingick i det svenska laget som sensationellt vann lagtävlingen. Mer om den tävlingen kommer Totte att återkomma i ett senare inlägg här under Nostalgi.

Så tillbaka till Yngve. Han är den av våra medlemmar som jag känner allra bäst, vi är födda samma år, fyller i år 74 och vi har känt varandra sedan vi var 4 år! Vi växte upp tillsammans, började åka hoj i 12-13 års åldern, på allt som rullande, vi tävlingsdebuterade bägge 1962, vi gjorde lumpen, låg på samma lucka. osv.osv. Här är hans berättelse:

1964 hade han åkt sitt först Six Days i Öst Tyskland där en av ledarna var den legendariske Stig Hasselroth. 1965 hade vi ryckt in i lumpen men denne Stig Hasselroth, som var överstelöjtnant, ordnade så att Yngve fick permis (Lyckost) för att deltaga i 1966 års Tatra Trial.

Resan till och ifrån tävlingen i Polen: 
På den tiden så skedde transporter till och ifrån tävlingarna med vad som stog till buds att använda. För att komma till samlingsplatsen varifrån alla skulle åka samordnat hade Yngve demonerat sin Husqvarna och stoppat in den i sin BMC Hundkoja. Sedan blev det omlastning till en Ford Tanus buss som lastades med 4 st hojar, sjösäckar med kläder, verktyg mm. samt två man som skulle köra bilen: Yngve och Bror "Julle" Haglund.
I Trelleborg återsamlades man för att åka färjan till Sassnitz i Öst-Tyskland. Ombord var det få övriga passagerare och MC- gänget hade en kypare som inte själv "spottade" i glaset. Till slut kom några övriga besättningsmän och ledde bort honom.

Väl i land skulle man fortsätta till polska gränsen. Alla fordon hade fått noggranna vägbeskrivningar, karta etc. Ändå åkte Yngve och Julle fel och bestämde sig för att svänga vid nästa korsning istället för att vända. Efter ett tag upptäcker de att de har en svart bil efter sig. När dom svänger, svänger bilen efter, stannar dom för att ta en rast stannar bilen några hundra meter bakom. osv. Så pågår det ända till dom kommer in i samhället vid polska gränsen. Då är bilen helt plötsligt borta!

Vid gränsen får man kuponger till det mesta, mat, bensin etc. Det är c:a 100 mil till Zakopane så man körde , skiftade och försökte sova osv. Vid ett tillfälle försökte Yngve få lite sömn genom att ligga ovanpå hojarna. Under färden har Yngve ytterligare ett minne som förmodligen är kopplat till att han legat i lumpen i c:a 12 månader. Han vaknar av ett otroligt ösregn samtidigt som han för första gången får uppleva ett massivt åskväder, det blixtar och smäller oavbrutet och åsksmällarna och ljuset vandrar runt, runt. I halv vaket tillstånd är han övertygad om att han upplever starten av ett 3:e världskrig!
(Alla i som åkt i alptrakter och upplevt ett dylikt oväder, vet precis vad jag skriver om )

100 mil i Polen tar lång tid, väl i Tatra bergen händer det då och då att man hamnar bakom små polska bilar, typ Fiat 500 som man måste gå och skjuta uppför backarna. Väl på plats och i samband med invigningen får Yngve hedersuppdraget att vara fanbärare medan den svenske överledaren får ta emot en tjusig blomsterbukett. Han tar emot denna och bär på den innan det uppdagas att meningen är att den skall läggas på den okände soldaten grav. Nära ett fiasko där för de svenske!

Bilden nedan – Branta, steniga och hala vägar uppför och nedför i Tatrabergen i 3 dagar!

Om själva tävlingen kan sägas att Curt Öberg från Västerås, som året innan var den förste svensk att ta totalsegern i Tatra Trail, även detta år ledde inför sista sträckan. Pg av dålig pilning (!!) åkte han fel och missade därmed att upprepa sin totalseger. Han tog därmed silver, vilket också Lasse Larsson från Uppl.Väsby gjorde. (Sedermera välkänd som Amerika-Lasse). Yngve tog en bronspeng medan övriga svenskar bröt. Jag vet också att Bosse Sjösvärd och "Julle" Haglund deltog. Yngve minns inte om det var fler svenskar.

En tysk välkänd enduroförare, Hans Weber, som Yngve träffat tidigare och som han många gånger senare skall tävla emot hade blivit bestulen på sitt Barbour Ställ. Yngve hade 2 st och lånade ut ett till Hans. Yngve vägde på den tiden 62 kg och var betydligt mindre än Hans. Det såg ut som Hans kom att tävla i "golfbrallor"! När Hans efter avslutad tävling skulle lämna tillbaka stället till Yngve var han så tacksam och ville bjuda Yngve på något, så vid prisutdelningen beställde han in snaps, efter tre snapsar på 10 minuter så lyckas Yngve smita iväg för det blev lite ”väl mycket tack” om man säger så. Alltså andra gången i livet med "rusdryck" Se vidare nedan:

Prisutdelningen. Ni som läst mitt reportage om mitt race i Öst Tyskland vet att den är något speciellt på denna sida järnridån.
Men innan skall vi ta en episod från Yngve deltagande i Six Days 1964 som gick av stapeln i Erfurt Öst Tyskland. Både Yngve och jag är då 18 år, ingen av oss har någonsin smakat alkohol, inte ens en Öl. Såsom brukligt är när man kommer till en ny plats så gick dom ut en kväll innan tävlingen för att se på staden, folklivet samt äta något gott. De hamnade på ett torg där det grillades stark Wurst över kol med ett oljefat som "grill", ofta flammade det upp eld i grillen som då släcktes med en hink med vatten. Vattnet var troligen hämtat ur den bruna flod som rann precis bredvid torget. Som dryck till korven serverades öl i stora sejdlar. Ölen var stark sa Tage Magnusson. (Överledare för laget). Någon kom med förslaget att kasta pil om notan vid ett intilliggande stånd. Den som kommer sist betalar! Yngve som var yngst fick börja men efter att han missat tavlan med alla pilar, så avbröt Tage tävlingen och tog notan.

Bilden -Filmstjärnan Steve Mc Queen var en av deltagarna i Six Days 1964 som Yngve körde tillsammans med!

Åter till Tatra Trials prisutdelning. Det gick i samma tecken som den Wolgast, väldigt lite vatten och mjölk, väldigt mycket sk. "rusdrycker". Denna gång var Yngve mer på sin vakt, han hade fortfarande inte druckit någon alkohol, undantaget starkölen i Erfurt -94. Övriga svenskar var dock inte lika återhållsamma så den planerade hemfärden som skulle ske runt 8.00 på morgon fick skjutas till c:a 17.00 på grund av "sjukdom" i sverigelägret !

För att försöka köra in tid, på polska och östtyska vägar, så körde man i fyra timmars pass innan man skiftade bilförare. Yngve var här stressad eftersom han hade permission från lumpen och insåg att man skulle komma mycket försent. Vid ett tillfälle när Julle skulle byta av Yngve körde han 200 meter och säger sedan, jag orkar inte mer. Yngve ser sig då tvungen att köra igen, helt slut. Hela natten, hela dagen utan mat. Då fick Yngve utav en av ledarna några tuggor saltat kött, vilket fortfarande är en favorit!

Väl i Sassnitz står en mörkhyad man i en stor Merca före i kön till färjan. Han var otrevlig mot tullarna och vägrade lyda deras uppmaningar. Han släpptes vidare men fick stanna i zonen mellan tullkontrollen och påfarten till båten. När båten avgick stod han fortfarande i zonen! Kul för honom.

Väl i Trelleborg kunde Yngve ringa upp vårt kompanibefäl, rustmästare Jonsson, och meddela att de var åter i Sverige ett dygn försenade. Han slapp sitta buren vid återkomsten till regementet.

Yngve berättade, Bosse skrev