Motocross och T (Enduro) minnen från 60 och 70-talet - av Bo Svensson.  Del 2.

Varför började jag tävla? 

Jag berättade i del 1 att jag spelade fotboll och hockey före min MC-karriär. Speciellt i fotboll var jag, enligt förståsigpåare, riktigt lovande och det hände många saker när jag meddelade mitt beslut att sluta. Jag återkommer till det.

Ända sedan jag var riktigt liten kille tyckte jag om att mecka och jag gillade motorer av alla de slag. På sommarloven ute på landet hade jag två riktiga kompisar, Yngve Ekeberg, (mellanbrodern i familjen som ni kan läsa om bland medlemmarna) samt Anders Eriksson (tyvärr gick han bort i tidig ålder). Anders var bondgrabb och hade äldre bröder som åkte hoj, så där fanns ett antal hojar vi kunde (tjuv-)låna. Vi var i 12-13 års ålder när vi åkte på en gammal 350cc FN. Aset vägde väl minst 160-170 kg, så när vi skulle skifta förare så var man tvungen att anpassa farten så man stannade med styret mot ett träd. Då man stod still och cykeln lutade lite, orkade man inte hålla upp den utan man ramlade omkull! Då var det knappt att två man orkade resa upp skrotet. Stup i ett gick något sönder så varje gång vi åkte på den hade vi en hässjelina och hovtång med oss för att naja ihop skärmstag, avgasrör etc. Men kul hade vi! Inga hjälmar hade vi heller - så med facit hand hade vi tur att inget allvarligt hände.  

Ungdomsidrotten på den tiden var inte så allvarlig då vi hade både tränings- och match uppehåll under sommarloven, så varje höst när terminen började så hade man bara kört MC under 2 1/2 månad. "Konflikten" fotboll/MC blev större och större. 

Man säger ju att man minns vissa beslut/ögonblick i livet och ett sådant var sista helgen i aug. 1960. Jag cyklade från sommarstället till Jumkilsbanan för att se sista SM tävlingen i cross.  Efter tävlingen cyklade jag till Uppsala eftersom vi skulle flytta in då plugget började på måndag. Jag skall alltså fylla 14 år och säger till mig själv när jag cyklar,- du får inte bli intresserad av att åka cross,  tänk på fotbollen och hockeyn. Jag skulle helgen efter på träningsläger med Upplandslaget så fotbollen var viktig. Än i dag, 49 år senare, vet jag exakt var jag befann mig på vägen till Uppsala när jag hade detta resonemang med mig själv! 

Men som synes det gick inte att hålla emot utan MC-intresset tog över. De två som till största delen bär "ansvaret" för detta är Lelle Dahlén och Bosse Ekeberg. Dessa två elitåkare hade man så nära inpå sig att man bara skulle åka hoj. Yngve Ekeberg och jag hade varsin 125 cc NV som vi for fram på så fort tillfälle gavs. Om ni tittar på Yngve Ekebergs info under medlemmar så ser ni hans "värsting-NV"! Mellan grusgropen hemma i Ärentuna och BP-macken vid E4:an vid Högsta (macken drevs av Henry Hägglund – en av UMCK-veteranerna) fanns en två km. lång stig. Den åkte nog Yngve och jag 3000 gånger och där var vi oslagbara. Vi kunde vartenda barr på stigen!

Som parentes kan jag säga att Yngve och jag hade känt varandra sedan 5-6 års ålder och vi kom att hänga ihop genom hela våra resp. karriärer. Han, född i januari - jag i augusti 1946 så han kunde starta sin karriär före mig, i Götapokalen vårvintern -62.  

Som sagt det gick inte att hålla emot så på våren 1962 fick jag pappas tillåtelse att köpa en beg. Husqvarna Silverpil (Jag skulle fylla 16 den 31:a aug). Den lämnades omedelbart till Ekebergs för ombyggnad till T/cross hoj. Så allt var klart till det kunde göras debut. En vecka efter jag fått körkortet skedde debuten i Solna. Av någon anledning åkte inte Bosse Ekeberg denna tävling men han var med eftersom Yngve och jag skulle åka. Jag tyckte det gick riktigt bra och var glad och stolt över att klarat av debuten. Det första som händer efter tävlingen är att jag blir "utskälld" av Bosse Ekeberg; Det här är inte cross utan T (Enduro) vi håller på med! Anledningen till hans upprördhet var att när jag skulle starta på första sträckan så var det som en cross-åkare, full gas och säkert 15 meter hjulspinn, alldeles onödigt att riskera kedjebrott etc. Så då var karriären igång. 

Vad hände då när jag skulle sluta spela fotboll? Jag spelade för Uppsala IF (UIF på Uppsalaspråk) och vi hade två legendariska ledare, Folke Mellberg och Bengt Carlsson. Efter en match när vi är på väg mot omklädningsrummet så säger jag till dessa två att jag tänker lägga av. Det blir ett sjuhelsikes liv! Jag beordras stanna kvar - på den tiden gjorde man som vuxna sa - och resten av grabbarna skickas hem. Kvar var jag med dessa två mycket upprörda herrar.  

Vad i helvete har tagit åt Dig ? Fattar du inte ditt eget bästa ?

Jag har varit ungdomsledare i 20 år och du är den största talang jag någonsin sett, sköter du dig så slutar det med Italien! (Enda landet där  svenskar var proffs  på den tiden)

För fan tänk om. Skall du ha skinnjacka med djävulen på ryggen också? (Dom hajade ingenting)

Nej, jag skall tävla i Tillförlitlighet och motocross.

Så där höll det på minst en timme innan jag fick cykla hem.

Senare fortsatte det under en vecka med telefonterror till min pappa som fick starka order att försöka tala sonen tillrätta. Som avslutning på det hela blir min pappa inkallad till sin avd.chef. Han är på sin fritid ordförande i Upplands Fotbollsförbund sedan 15 år och sitter där tillsammans med Folke Mellberg. Här sker väl historiens första kvartssamtal - men inte för att diskutera sonens skolgång - utan hans vansinniga beslut att sluta spela fotboll.

Så visst måste man erkänna att man ibland undrat, gjorde jag rätt? Mätt i idrottsliga framgångar var det väl förmodligen fel beslut, men jag vet att det var MC jag verkligen ville åka. Sen kan man alltid fundera om beslutet blivit annorlunda om jag varit i en "vanlig" MC klubb där jag inte haft: Torsten Hallman, Lennart Dahlén, Bosse Ekeberg, Sivert Eriksson, Roine Lööf mfl. som klubbkompisar. Världsmästare, Nordiska Mästare, Svenska Mästare, Kåsasegrare, ni förstår vilken inspirationskälla. Den gick inte att motstå..... 

Dessutom har jag ytterligare en "tröst". Jag tyckte väl själv att det gick bra när jag spelade fotboll men jag förstod aldrig den uppståndelse som blev för att jag skulle lägga av, såå bra tyckte jag inte att jag var! 

Själv tyckte jag att jag var bättre i hockey. Där hade jag trots allt spelat i Div 2 redan som 15 åring men där bemöttes mitt beslut att lägga av med en axelryckning och ett jaha, det var tråkigt. Färdigt! 

forts. följer…………

PS. Lagbilden på fotbollslaget är tagen i sept.-61. Vi är alltså 15 år och precis vunnit DM för Uppland. Även här skulle man kunna skriva en historia. Jag har inte koll på alla men här finns allt ifrån en mycket framgångsrik egenföretagare till en som suttit inne ett antal gånger för massor av bilstölder.  DS