Själva MC-karriären,  1962 - 1967 Vad svårt det här blev ! Att skriva del 1 om kompisandan samt del 2 som handlade om att radikalt byta sport var väldigt lätt eftersom minnena fortfarande är så starka. Nu skall man ge sig in på själva tävlandet. 

Vi talar om c:a 300 tävlingar utspridda på 13 säsonger. Det började den  30:e Sept 1962 och slutade den 8:e sept 1975. Det kan ju bli en hel roman, men det tänker jag inte plåga er läsare med. På min info.sida bland medlemmar har jag sammanfattat karriären väldigt kort så dessa händelser tänker jag inte upprepa här. 

Debuten i motocross skedde den 11 aug.1963 i Rasbo. Den minns jag ingenting av, däremot andra tävlingen den 1:a sept på hemmabanan i Jumkil. Det var ett inbjudningsheat med både Seniorer - (Elit) och Juniorer.  Det var hur skitigt som helst och som klubbkompisen Henry Hägglund beskriver på sin info-sida så var den här leran speciell. Totte H. vann så småningom heatet och jag blev 13.e totalt och 3:e junior.

Men även här hade Svensson ett finger med i spelet om segern! Cenneth Lööf Göta MS leder heatet, jagad av Sivert E. och Totte H. Sivert försöker åka om Cenneth  men vurpar i det stora "kärr" som föregick den stora backen efter rakan.

En anledning är förmodligen att de tre tvingas att byta spår och ut i skiten för att passera en kille som de skall varva - ja, ni har redan gissat rätt: Svensson!

Om vi backar tillbaka till debutåret -62 så åkte jag 8 st T-tävlingar under hösten. Jag fick ihop mer än dubbelt så många uppklassningspoäng till A-Jun. som erfodrades och måste, enligt SVEMO klassas upp. Det fanns andra som såg till att inte få så många poäng för att kunna stanna kvar i B-Juniorklassen ett år till och på så sätt få framgångar. På MK Orions tävling i okt.skedde mitt första möte med en riktig mosse. Före start pratade alla om denna mosse och hur besvärlig den var. Man blev riktigt nervös ! När jag på första varvet kommer fram till den ser det ut som ett "månlandskap" allt är ljusbrunt, stora "kratrar" som omgärdas av tallar. Det ser torrt ut så Svensson tar fart för att åka rakt igenom en stor krater, tjoff, det slår precis tvärstopp, jag far i en båge över hojen och landar på fötterna framför cykeln. Tjoff, jag sitter som i ett skruvstäd, tvärfast. Jag tvingas spänna upp stövlarna och två killar hjälper till att lyfta ur mig ur stövlarna. Sedan hjälps vi åt att vrida loss dessa ur mossen. Därefter vidtager jobbet att få loss cykeln. Framhjulet sitter till navet i mossen och som om det vore fastsvetsat. Vi, alla tre gungar cykeln fram och tillbaka för att lossa hjulet, sedan tar vi tag i bakramen och går ett helt varv runt med hojen innan vi får loss den ! Jag fastnade aldrig mer i en mosse !  

Jag måste skriva lite till om fotboll. När jag började åka MC så bytte jag klubb till Ärentuna SK för att lira när det fanns tid. ÄSK spelade i "gärdsgårdserien", div 6 eller 7, och spelarna var ju inte speciellt talangfulla men framförallt betydligt äldre. Min styrka som fotbollsspelare var med, moderna uttryck, att spela defensiv mittfältare men eftersom jag var ung så skulle jag lira i kedjan ! Jag spelade vänsterinner och i de matcher jag kunde vara med kunde några andra icke ordinarie också vara med. Det gick skitbra för mig framförallt för jag i dessa matcher hade en vindsnabb vänsterytter som jag kunde slå vilka tokiga stickare som helst till, han hann upp dem ändå. Vem var det: Jo, en kille som dessutom var vindsnabb på T-hojen: Bosse Ekeberg. Han vann SM i T fyra år i rad, fyra deltävlingar/år, han vann alla 16 deltävlingarna,otroligt !

Om man bortser ifrån den allra första tävlingen i Solna där vi var fem eller sex stycken som delade segern så vann jag min första tävling den 5:e sept.-64 när jag vann A-juniorklassen i en T-tävl. i Västerås. Minnet ifrån den tävlingen handlar dock mer om att en sträcka på sista varvet fick strykas när markägaren tyckte att tävlingen drog ut på tiden så han stängde helt sonika "leddhålet" för korna med taggtråd. Den förste förare kom fram dit brakade rakt igenom taggtråden så stolparna flög all världens väg. Jag kom straxt efter när föraren kommit på fötter igen och ursinnigt börja jaga bonden som försökte komma undan genom att gina över gödelstacken. Det skulle han inte gjort, han halkade och gjorde ett enormt magplask rätt i kopisset, så han fick alltså omgående sitt straff!

Från 1965 har jag i princip bara ett minne - jag vann min första crosstävling: i sept. i SMK Uppsala´s tävling.

Från 1966 års tävlingar finns en kul episod att berätta. Jag skulle åka T-SM tävling i Vimmerby och det var nattetapp. Jag har ett riktigt dåligt mörkerseende och dessutom skulle jag starta en min. före min bäste kompis, Yngve Ekeberg. I dagsljus var vi väl någorlunda jämna men i mörker hade jag normalt ingen chans. Det är alltid prestige, kompisar emellan. På första sträckan kommer jag runt ett hörn och i lyset får jag in killen som startat en min. före mig. Han hade vurpat och när man vurpar slocknar lyset och allt blir kolsvart. Han är naturligtvis stressad och när jag får in honom i lyset sitter han på sin hoj och letar förtvivlat efter styret. Problemet är bara att han sitter bakfram på cykeln !! Jag måste stanna till och kolla hur han mår, men han bara skrattar och säger- åk! När jag kommer in i kontrollen har Yngve inte kommit ifatt mig utan han kommer in ungefär en min. efter mig.  Jag frågar honom om han haft något problem ? Nej, blir svaret. Fan, jag har åkt jämt med Yngve i mörker !! Tuppkammen växer på Svensson som tänker, det här går ju bra, nu kan vi ladda. 500 meter in på nästa sträcka så missar jag en kurva på en liten väg och rätt in i en sten. Framhjulet blir hälften så stort och fälgen ligger mot navet. Axeln värker som f-n, så det är bara att konstatera, övermod är aldrig bra !! 

När man började åka i Uppsala MCK fick man lära sig av sina äldre erfarna klubbkompisar att göra ett dålig resultat kunde vara OK men att bryta, DÅ skulle det finnas starka skäl. Jag ställde detta år upp i min enda Novemberkåsa eftersom den gick här Uppsala. (Normalt var det ingen idé för mig med mitt mörkerseende). Jag slog upp min axelskada från Vimmerby när jag kört fast i ett kärr och tvingades därför bryta. (Godkänt skäl !) Min erfarne klubbkompis Lelle Dahlen visade på slutet av natt-varvet vad dom menade. Han fick bakhjulpunka på slutet av nattvarvet. Givetvis fortsätter han ändå. Till slut går däcket sönder, men nu är det bara transportsträcka kvar till målet så då fortsätter han på bara fälgen.När banan passerar genom en bondgård får han soppastopp men har sådan tur (!) att det finns ett farmar-aggregat precis där. Alltså "lånar" han lite diesel av bonden och fyller tanken. Cykeln är varm så den går igång så Lelle kommer in till målet åkande på bara bakfälgen och med diesel i tanken!

1967 skulle jag göra utlandsdebut i T genom att åka Valli Bergamarche i Italien. Man startade 3 och 3 med en min. mellanrum. Starten på 1:a sträckan var en liten stenbelagd väg uppför. Jag startar med en Öst-Tysk och en italienare. Starten går, Östtysken först, jag därefter. Efter c:a 150 meter kommer en knytnävs-stor sten flygande och träffar mig i ansiktet. Det smäller till och gör ont, glasögonen sitter konstigt men jag blöder inte. Fortsätter till kontrollen där det blir en kakkafoni med massor av upprörda Italienare kollande och pekande på mitt ansikte. En blick i en bilbackspegel visar att det ser ut som jag har en tennisboll i munnen,ena kinden står rakt ut. Jag vill forsätta men får inte, en läkare måste kolla först. Han dyker så småningom upp och han ger sin tillåtelse att fortsätta. Något omtöcknad var jag nog för några sträckor senare så missar jag arrangörens tankställe och kör alltså soppatorsk precis som vi passerar en liten by. Ny kakkafoni med upprörda Italienare som skall hjälpa till att fixa bensin.

Jag följer med en bonde till hans gård och i det höga gräset bakom ladan står en traktor, modell 2:a världskriget. Han försäkrar att den går på bensin, snor frugans tvättfat och med en stor rörtång i handen försvinner han i det höga gräset under traktorn för att lossa bottenpluggen till tanken. Det funkar faktiskt och han kommer glad fram med bensin i fatet. Nästa problem, jag åker 250 cc, tvåtakt, alltså oljeblandad bensin. Inga problem för denne glade man, in i ett lider, där finns en gammal svarv, modell 1:a världskriget. Bort med en bottenplugg ur en snäckväxel och där rinner det fram något svart! Vi mixar ihop dessa vätskor och se Husqvarnan startar, otroligt. Han vägrar ta emot någon som helst ersättning och jag kan kan fortsätta till nästa kontroll där jag naturligtvis tas av banan eftersom jag sedan länge passerat respittiden. Det var det; 220 mil enkel resa från Uppsala, 150 meter race, därefter en fantastísk upplevelse av människor av en helt annan kultur. 

Forts. följer med Del 4!